Formsvacka & sommarspel
Halloj. Nu har det gått ett tag sen Sthlm open, och jag har hunnit spela en turnering sedan dess, nämligen Fiskarhöjden cup i fisksätra. På fredagen innan turneringen äntrade Yann mitt hem där vi körde en genomkörare som uppvärmning inför lördagen. Yann tog mig i båda matcherna vi lirade, dock borde jag vunnit den andra om jag inte spelat så groteskt dåligt i slutet. Men men, det stora med den här helgen var ju såklart turneringen, som innehöll många stora scrabblenamn och vars snittrating låg på imponerande 1048 kvällen innan turneringsstart. Med min då höga rating 1081 kände märkligt nog ingen som helst press att jag skulle hålla kvar den. Jag visste ju trots allt att min peakrating för året finns kvar, och att jag förmodligen skulle kunna kvala in till masters nästa år i vilket fall.
Turneringen då.
Efter att ha haft två dunderturneringar var det här sannerligen vändpunkten och kanske ett kommatecken i min påbörjade kometkarriär. Ingenting stämde, och både min livsviktiga kreativitet, som är extremt nödvändig för mitt balanseringsbaserade spel, och framför allt min trygghet vid spelplanen var som bortblåst. flera slutspelsmissar, förhastade slutsatser, kort tålamod och nervositet ledde till en katastrofal turnering och 13- i rating på köpet.
Det var egentligen inte så otippat att detta skulle ske, jag var varken så sugen på scrabble över huvud taget, och dessutom trängde massor av andra tankar i mitt huvud bort spelglädjen, och efter en brutal slutspelsmiss i första ronden kunde jag inte tänka på något annat resten av dagen.
Efter det har spelet på beta gått allt sämre också, verkligen INGENTING passar på brädet, och det är så lätt att bara sluta tänka och bli uppgiven i det här underbara skitspelet. Tills i förrgår då, då jag får in BITTER(SA)l(T) mot Tanten M på Betapet, där någonstans fick jag tillbaka mitt självförtroende och min tillit på min kreativitet, jag undrade just var den hade tagit vägen. I skrivande stund går det bättre än någonsin och hjärnan är i topptrim för tillfället. Det är lynnigt, det här spelet.
hörs vidare! /Lyle, Andreas
Turneringen då.
Efter att ha haft två dunderturneringar var det här sannerligen vändpunkten och kanske ett kommatecken i min påbörjade kometkarriär. Ingenting stämde, och både min livsviktiga kreativitet, som är extremt nödvändig för mitt balanseringsbaserade spel, och framför allt min trygghet vid spelplanen var som bortblåst. flera slutspelsmissar, förhastade slutsatser, kort tålamod och nervositet ledde till en katastrofal turnering och 13- i rating på köpet.
Det var egentligen inte så otippat att detta skulle ske, jag var varken så sugen på scrabble över huvud taget, och dessutom trängde massor av andra tankar i mitt huvud bort spelglädjen, och efter en brutal slutspelsmiss i första ronden kunde jag inte tänka på något annat resten av dagen.
Efter det har spelet på beta gått allt sämre också, verkligen INGENTING passar på brädet, och det är så lätt att bara sluta tänka och bli uppgiven i det här underbara skitspelet. Tills i förrgår då, då jag får in BITTER(SA)l(T) mot Tanten M på Betapet, där någonstans fick jag tillbaka mitt självförtroende och min tillit på min kreativitet, jag undrade just var den hade tagit vägen. I skrivande stund går det bättre än någonsin och hjärnan är i topptrim för tillfället. Det är lynnigt, det här spelet.
hörs vidare! /Lyle, Andreas
