Jag har utvecklat en teori som jag inte alls är säker på stämmer överens med den faktiska verkligheten. Jag har funderat på den ganska mycket när jag spelat och kommit fram till att den faktiskt är sann i förhållande till mitt eget spel. Teorin är den att det nästan alltid är bättre att satsa på balans i stället för poängmaximering i början av matcher. Självklart finns det undantag, men sett ur en synvinkel från mitt eget, metodiska spel är det nästan alltid på detta viset. På något sätt, så blir poängen mer värda desto längre partiet fortskrider. En differens på 30 poängs ledning eller underläge i början brukar inte betyda så mycket för slutresultatet. Ofta beror det på att de blanka är ospelade tills ganska långt in i matchen. Ingen spelare kan förneka att rullningar är en stor del av spelet. När i matchen en rullning utförs har också betydelse. Låt säga att din motspelare rullar en billig REALIST med hakning på ditt öppningsdrag BROTT/A, visst blir det tandagnisslan och stön, men tänker du några drag framåt så inser du att poängen som skiljer mellan er förr eller senare kommer att jämnas ut om du själv får bra brickor. Det beror naturligtvis på hur bra din motspelare är, men då de flesta brickor är ospelade så är planen mer inbjudande och är mer tacksam för kreativa drag. Om du behåller balans på ditt ställ från början och genom hela matchen, så kommer du slippa byta och göra menlösa dumpdrag. Men för att återgå till det ursprungliga ämnet så är det oftast, enligt mig, enklare att ta igen ett underläge i början av matchen, av skäl som jag redan nämnt. Så därför kanske man kan "unna" sig lite sämre balans i slutet av matcher för att i stället skapa en kanske liten, men ändå mycket betydelsefull ledning.

När jag hade en session tillsammans med Axel O så slog det mig att många tänker totalt olika om hur ett öppningsdrag bör spelas, vilket är intressant. Axel drog helt slumpmässigt upp startstället ELNRRTÖ och här delades min och Axels åsikt starkt om hur brickorna borde spelas. Detta förutsatte att det var spelaren som drog detta ställ som fick öppna matchen. Både jag och Axel är, helt utan att försöka skryta, två kompetenta spelare, och just därför känns det ännu mer intressant varför våra åsikter skildes. Dessutom brukar vi för det mesta tänka ungefär likadant. Nåja, Axels första impuls som han sedan argumenterade varmt för var draget NÖREL, med N på startrutan och L på 2x bokstav. Det som jag ansåg var betydligt bättre var TÖRNE, med E på startrutan och T på x2 bokstav. Sett ur ett rent balansmässigt perspektiv så är Axels NÖREL betydligt bättre, eftersom det genererar återstoden RT vilket är lovande. Min TÖRNE skulle lämna kvar LR, vilket är betydligt sämre då två mjuka konsonanter sällan passar bra ihop. Tidigare i detta inlägg konstaterade jag ju att balans är viktigare än poängmaximering i början av matcher, och mitt val av drag motsätter sig ironiskt nog helt vad jag skrivit innan. Men naturligtvis krävs kombination av risk, balans och poäng för att skapa de perfekta dragen. Det som jag huvudsakligen tyckte var dåligt med NÖREL var att det är alldeles för enkelt att skapa ord parallellt ovanför draget vilket förmodligen också leder till att planen stängs och att möjligheter för att nå poängrutor blir färre för "spelare 1". Tänk dig att du har tre vokaler och fyra konsonanter på stället, vilket brukar anses som en mycket bra balans. Med ett sådant ställ är det definitivt inte osannolikt att man skulle kunna producera ett ord med fem hakningar direkt över ordet. Om det händer, så är det enligt mig spelare 2 som har övertaget rent timingmässigt. Då tvingas spelare 1 (läggaren av NÖREL) öppna planen, och därmed kan spelare 2 börja stänga så gott denne vill, eller mumsa på uppläggen som spelare 1 tvingas göra. Naturligtvis behöver inte alltid ett sådant scenario inträffa, men rent logiskt sett så uppfattar jag konsekvenserna av draget på detta vis.

Vad är det då som är bra med TÖRNE enligt mig? Först och främst så är faktumet att det är två konsonanter på rad i slutet av ordet viktigt för valet av draget. I NÖREL så är det stor sannolikhet att spelare 2 får parallellpoäng för E, om spelare 2 har t. ex B, J, F, V så är risken stor att denne får in ett drag för minst 20 poäng. I TÖRNE så är det mindre sannolikhet - kanske inte i antalet poängbrickor, men i kontringsmöjligheter. låt säga att spelare 2 (spelare 1 är alltså spelaren som öppnar planen) får in ÅK/(N)Å/(E)K för 22. No big deal, för då har vi ändå stora kontringsmöjligheter både med ett ord genom Ö i TÖRNE över 2x bokstav vilket också stänger planen på ett bra sätt, men också under NÅ med hakning EK/E eller liknande. Jag anser också att det generellt är enklare att få bra poäng för kontringar man gör på drag som är spelat "under" ett annat ord, eller alternativt till höger om det. Ingen aning om varför egentligen, men rent intuitivt känns det mycket bättre. I NÖREL så är risken stor att spelare 2 sabbar eventuellt lägg för spelare 1 i nästa drag genom Ö, vilket kanske inte kan tänkas är så attraktivt men likväl en naturlig kontring.

Jag hoppas ni har förstått någonting av mina konstiga utläggningar. De kanske kan verka oortodoxa, men det är väl därför vi spelar! Det är otroligt intressant med taktik och det tycker jag alla scrabblespelare borde tycka, för så mycket i spelet är uppbyggt av det. Så fram med kommentarer till detta och tveka inte att skapa en diskussion! Detta kan naturligtvis verka långsökt men det är bara rent empiriska erfarenheter från min sida. Håller ni med eller inte? Skicka iväg en kommentar!

Snart kommer mer, var så säkra.