Här kommer några egentligen alldeles för långa matchreferat, mina längsta någonsin (!). Men om ni orkar pina er igenom dem, skicka gärna iväg en liten kommentar! Håll till godo och koka er en kopp te och läs;

- - - -

 

Andreas Pejler – Zakarias Jonsson 423 – 326

 

Äckligt skön startmatch. Det börjar dock oroväckande krampaktigt – mitt första ställ är vokallöst. Lägger BH och sedan följer en konstig dragsekvens och brädet låser sig väldigt fort. Jag får till en början ospelbara bokstavskombinationer och tvingas byta hela tre gånger i början. Som tur är får Zakarias också bara skit och har ungefär samma problem som jag. Sedan rätar det ut sig – får bl a YX? På samma ställ. Kan lägga ut honnörerna utan att öppna på mycket och lyckas till slut balansera mitt ställ till ett aVTRÄDE som jag får ut bra. Har haft förhöjd puls hela matchen men nu släpper det, och en mycket skön känsla sprider sig i hela kroppen. Zakarias ger ifrån sig en mindre suck och lägger ut L(A)TRIN i missmod. Jag sitter på GMNNPSU, ett ställ som till en början såg svårt ut. Men sen kommer den till mig; SUMPN(I)NG! Ordet låter till en början för mig krystat och jag funderar ungefär en minut på ordet innan jag bestämmer mig för att det är värt en chansning. Och det var det verkligen, 75 poäng rikare plus syning blev jag efter det ganska snygga fyndet. Nu leder jag med 150 poäng och det känns som att en låsning av planen är på sin plats nu. Är fortfarande inte fullkomligt lugn då jag misstänker att Zakarias ruvar på en blank, och jag vet att han kan åstadkomma skräckinjagande ting med de där blanka. Får mediokra brickor men känner ändå att jag kan täppa till rätt så bra. Ett läge återstår, och så sagt som det var gjort får han ut en SLAKhET där, men ingen skada skedd. Jag hade till och med räknat med att han skulle rulla där, och det fanns egentligen ingenting jag kunde göra åt det. Dessutom öppnade lägget väldigt fint för röd och jag kalkylerade att jag inte skulle förlora så mycket på att låta läget vara och spara lite godbitar för att sedan kontra bra. Matchen seglar in till ett ospännande slutspel och jag får en komfortabel 100-poängsseger mot en riktigt duktig spelare. Dessutom alpackan Björn på köpet! Yay!

 

Andreas Pejler – Nils Berner 336 – 371

 

Första oflytsmatchen kom i rond två. Är i stort sett väldigt nöjd med mitt eget spel i den här matchen, bortsett från mitt öppningsdrag; har ett vokallöst ställ och bestämmer mig för att lägga bort VD och spara på FMRSL i stället för att byta. Men jag bedömde att en inbjudning till att öppna planen skulle vara sämre än att jag skulle tvingas byta om ett drag. Konstig logik, men lite konstans hade den; Med mitt VD såg jag att det enda som skulle kunna vara jobbigt som kontring på det draget var ett Y eller C. Det är ju trots allt väldigt liten sannolikhet att han har någon av de brickorna, men nu uppenbarade sig det värsta scenariot – Nils får in VY/DY för 30 OCH jag tvingas byta nästa drag efter att ha dragit upp två nya konsonanter. Nils funderar en lång stund innan han lägger bort sitt J på 3 gåner bokstavspoäng och jag kan inte låta bli att bli frustrerad, men håller det inom mig. Trots två byten är det helt omöjliga ställ – EEETTRÄI varvat med ÄEEGIAO. När jag själv tycker att jag har hittat ett bra dumpningsdrag med det senast nämnda stället – (DU)A/ÄGA(R)E för närmare trettio har han självklart B:et att sätta framför och få in BÄGARE för ännu mer poäng. Snopet. Så, när jag tycker att botten är nådd och jag bara skakar på huvudet åt mina ställ lägger Nils ut KRISTnA och jag kan inte låta bli att ge ifrån mig ett psykotiskt gapflabb. Scrabble känns sjukt tråkigt och jag kan inte ens lägga något vettigt på hans inbjudande öppning för röd. Men något märkligt händer – när Nils försöker stänga ned planen med en gigantisk ledning lyckas jag snirkla mig undan och faktiskt plocka stabila poäng och krypa mig närmare och närmare. Nils sitter och klagar konstant på att han tycker att han spelar så dåligt, något som jag stör mig på eftersom han ju fått alla brickor och borde inte ha något att klaga på. På slutet får Nils ont om tid och jag inser att min enda chans att ta hem partiet är att stressa honom till att göra misstag. När jag lägger BLOT(T)A/(FOT)A med stället ABDLOPT (bästa i hela matchen) hoppas jag att han i tidsnöd ska lägga CV/CD i stället för vinnande COVER eller ännu bättre aVEC. Men ack så jag underskattar denna man, och en klump i magen bildas när Nils panikartat kastar ut aVEC/PC och hindrar min utgång D(O)P(P). Jag trodde för en minut att jag skulle kunna vinna en av mina tyngsta turneringsmatcher någonsin, men icke. Är hursomhelst väldigt nöjd med mitt spel, men kan samtidigt inte låta bli att känna mig lite besviken över att förlora när jag spelat så bra.

 

Johan Rönnblom – Andreas Pejler 380 – 440

 

SM 2007 slog han mig hutlöst stort. Det tänkte jag inte låta hända igen. En ruskigt lurig spelare som jag har väldigt svårt att veta hur jag ska spela mot. Matchen börjar i alla fall blygsamt, jag tvingas byta någon enstaka gång men får ut kanske två honnörer för en del poäng. Lyckas plocka en del poäng och kan dryga ut en ledning, känner nu att Johan sitter på blank och att han snart kommer rulla. Så sagt som det var gjort får han ut en TraS(S)ENT för ganska lite, och nu är det match igen. Men nu har betryggande nog den andra blanka dykt upp på mitt ställ, och jag tänker att om jag bara kan få utrymme att balansera ett eller två drag så blir det en rull. Jag lägger mellandraget RÅMA för 25 och får ut SÅRaNDE draget därpå. Johan kontrar dock bra och min ledning är riktigt liten. Jag drar upp ADEKNNU och ser den direkt – KUNNA(N)DE! Slänger ut ordet som Johan funderar ett tag på men sedan korrekt släpper den. Resten av matchen är ganska ospännande – jag får bra brickor och känner att en rullning inte borde komma emot mig nu. Johan kalkylerar dock riktigt smart i slutspelet att om han får ett E eller T som sista bricka i påsen så kan han rulla ut, och då finns det inget jag kan göra åt det. Men det var ett Y som låg till honom på slutet och slutet blir odramatiskt.

 

Jag hade hoppats på 3 – 0 första dagen, men känner mig ändå ganska tillfredsställd med 2 – 1 då jag tycker att jag har gjort vad som gick att göra i mina matcher. Anmärkningsvärt är att i de matcherna jag vann rullade jag två på rad, en sjua följt av en åtta. Skumt. Hursomhelst var jag heltaggad för dag två och kände att nu kör vi.

 

Cecilia Karlström – Andreas Pejler 266 – 401

 

Mycket underrejtade Cecilia hade även hon öppnat med 2 – 1 i turneringen och ställdes nu mot mig för andra gången på turnering. Jag låser planen snabbt då jag får en ledning och låsningsvänliga brickor, och Cecilia verkar dra endast skit. Hon byter gång på gång och jag lider verkligen med henne i hennes osannolika oflyt. Jag lägger absolut inget spektakulärt men tycker ändå att jag spelar bra. Blank kommer och jag funderar i ungefär fyra minuter på stället AAEGNS? Innan jag rullar lASAGNE. För lite sömn och för lite kaffe resulterade i att det tog så lång tid, men jag tänkte fan inte ge upp med det stället. Resten av matchen är jättetråkig och jag spelar som ett skolexempel på trist låsningstaktik. Beklagar mitt flyt och Cecilias missflyt, men är ändå rätt så glad över att ha inlett dagen med en vinst.

 

Johan Berner – Andreas Pejler 292 – 373

 

Har svårt att möta spelare som gnäller, så ni förstår ju varför jag drog en djup suck när jag såg lottningen för rond 5 presenteras på den massiva vita duken. Har dock ett psykologiskt övertag mot Johan och har slagit honom rätt så många gånger på senaste tiden. Det börjar väldigt trappartat och båda smäller ut honnörer och fyror för massor av poäng och vi undrar båda hur den här matchen kommer att arta sig när alla godbitar är borta. Jag drar en blank tidigt, men rullningsställena är få. Öppnar upp ett nytt läge för rull och drar den andra blanka. En simpel SeGLaTS fick det bli, dock kunde Johan kontra med OXE för närmare 50 poäng och ställningen är åter jämn. Precis som vår senaste turneringsmatch blev detta ett Z-lotteri på slutet där jag lyckades undvika den förödande brickan med lite skicklighet men också mycket flyt. Johan sitter med AZER men jag blockar hans läge att få ut den och det blir en mycket konfortabel seger här.

Andreas Pejler – Gunnar Andersson 454 – 338

 

Ojoj vilken match. Drar upp startstället AAAETN? Och det tar ungefär två sekunder innan jag kastar ut ANATEmA. Vilken start! Sedan blir det något mellandrag, efter det min andra rullning; SOM(A)LIER och tänker nu att det här kan jag bara inte förlora. Gunnar spelar klokt och balanserar upp sitt ställ till en DISKARe, och efter den är det oroväckande mycket match igen. Efter hans rull får jag dock det mesta i påsen och snittar säkert på 29-30 poäng per drag i alla fall sex drag framåt. Det är inte mycket Gunnar kan göra, och brädet är dessutom nu också väldigt låst. Sitter med LÖPVAGN mot slutet som jag tyvärr inte få ut, rätt nöjd med det fyndet. Som grädde på moset får Gunnar ett ospelbart Z på slutet och jag kan dryga ut min vinst ännu mer. Galet skön vinst, ändock om jag hade så mycket tur.

 

Andreas Pejler – Leif Berglund 377 – 321

 

Jag skulle visa mig bli ett hinder i vägen för dittills obesegrade umeiten Leif. Dock såg det inte ut så i början. Tycker att jag spelar väldigt bra, men det lönar sig aldrig. Leif plockar enkla poäng och får snabbt en mindre ledning som han dock kan hålla länge. Jag får knäppa bokstavskombinationer och tvingas dumpa och öppna för röd, och Leif får bara mer och mer poäng. Just när det känns som mest hopplöst får jag X och lägger (N)IX för 26, sedan rullar det på något otroligt. Får in EROS på ett läge som båda väntat på att utnyttja hela matchen, och sedan BOJ för 26. På allt detta blank, tillsammans med LASSER?. Det finns endast ett rullställe, och det är en åtta med slut A. kLASSER(A) ser jag, och hoppas för allt i världen att han inte blockar. En klump i magen bildas när han förmodligen helt rätt blockar med DETT(A), men kanske var det bara en dump. Hopplösheten smyger sig på igen, och med mitt ställ AELRSS? Bestämmer jag mig för att lägga EL/ED/LE för 6 poäng, givet upplägg för rullning. Dock var ju en annan blank kvar i påsen, men om han hade rullat på det läget hade det inte gjort så mycket, då förmodligen jag hade kunnat kontra med en rull ovanpå eller under hans och kanske vinna på hans poängavdrag när han tömmer påsen. CD får jag till mitt ARSS? Och det känns till en början kört. Men vänta lite nu, jag har ju CsarDAS! En rullning som skulle hjälpa mig att vinna en till synes hopplös match och som dessutom är riktigt snygg. Nu håller jag bara tummarna för att han inte blockar. Du har gjort det en gång Leif, låt mig få denna nu. Hans fingrar stryker över planen. Han lägger ut H, A. Men inte på mitt ställe. Jag håller tillbaka ett leende och pustar ut först när vi antecknat poängen. Ut kommer CsaRDAS, och Leif förbannar sig själv. Han säger att han först bara tänkte lägga H(EL) vilket han med stor sannolikhet vunnit matchen på. Han utmanar dessutom min rullning vilken han trodde stavades *CZARDAS. Det gjorde den också i SAOL 12, men i SAOL 13 ändrades stavningen till S istället för Z av någon anledning. Sedan tänker Leif i eviga 8 minuter, han sitter på AGLIRT?. Ett perfekt rullningsställ, enda problemet; min rullning gjorde så att den sista bokstaven i hans potentiella rullning måste kunna haka över eller under C, vilket är tämligen osannolikt. Komfortabelt nog kommer heller ingen rull från Leifs ställ och jag vinner stabilt. Riktigt skön vinst från något som såg ut som en omöjlig match till en början, och jag blev dessutom den första att slå Leif i SM. I'm on the run!

 

6 – 1 och jag känner mig på extremt bra humör. Just nu känns det som att inget kan stoppa mig och att SM är mitt. En välbehövlig lunch för att sedan återvända till spellokalen. Nu gäller fokus för att hålla uppe det här.

David Tiberg – Andreas Pejler 357 – 342

 

Får för första gången i mitt liv leda SM och ha på mig ledarvästen. Känns både larvigt men samtidigt förbaskat stort och allvarligt. Gör mig mentalt redo på att möta någon som Micke eller Per Christensson, drar då faktiskt en mindre suck när jag med förvåning ser på skärmen att jag nu ställs mot David Tiberg. En nybörjare i tävlingssammanhang som hade stormstartat i årets SM och slagit flera lågoddsare. Har dock stort självförtroende gentemot denne man, jag vet att jag kan fler ord än honom. Dock så verkar han ha många äss i rockärmen och man vet aldrig vad han ruvar på. Men det här ska jag bara ta.

 

Matchen får en dålig inledning från min sida, har extremt obalanserade ställ men känner ändå inte för att byta. David får in HYENA för jättemycket poäng i andra draget och det känns motigt redan då. Men skam den som ger sig – jag spelar mycket fokuserat och håller jämna steg med David. Matchen blir snabbt låst, och när D börjar tänka oroväckande länge inbillar jag mig att han har minst en blank på hand. Å andra sidan vet jag att David är en långtänkare och tänker mycket på nästan varje drag. Jag kan inte riktigt föra matchen som jag vill, pga för få poängbrickor och en lite för liten ledning. Hade jag haft en cirka 40-poängsledning hade jag försökt stänga ännu mer än vad det var, men många godbitar var kvar i påsen och jag kunde inte blocka alla ställen på samma gång. Sen drar jag blank och pulsen går ned något. Dumpar FR(O)NT för hakning FRONT/A senare och potentiell rull. När jag senare lägger bort K(A)T/(U)T(E) för att rensa upp stället KTTRED? (fanns inga åttalägen) drar jag C X till mitt lovande DERT?. David tar FRONT-haket med *EBOLA/(FRONT)A som jag vet inte står men släpper den ändå, eftersom jag får ut C(O)X för 36, en utmärkt dumpning för potentiellt rullningsställ. David börjar förmodligen inse att jag kommer att rulla förr eller senare och försöker täppa till. Han har en liten ledning så jag måste ju försöka fortsätta att öppna. Till slut lyckas jag öppna två lägen för rull – En sjua med sluthakning under Ä eller en åtta med början S. Såhär såg våra ställ ut när det var tre brickor kvar i påsen:

Mitt ställ: EGITTR?

Davids ställ: DIRRTÅ?

Kvar i påsen: PSZ

Ställning: David 292 Andreas 266

 

Det är nu min tur. Tilläggas måste att jag varken visste vad David hade på handen eller vad som fanns kvar i påsen. Jag hittar rullningen GlITTER direkt för 67 poäng vilken jag senare lägger. Jag ser även (S)TRATeGI, vilken dock ger mindre poäng. Jag funderade på att låta bli att rulla, pga risken att dra Z och förlora på det. Men mitt resonemang löd så som att eftersom jag låg under så kunde jag förmodligen inte vinna på annat sätt än att ta den risken. Det fanns väldigt få lägen på planen för poäng och en dumpning på en bricka skulle inte kunna löna sig. Eftersom David hade en så hyfsat stabil ledning redan så skulle ju han bara passa om jag la ifrån mig en bokstav. Men kanske skulle jag gjort det ändå. För i slutet när jag senare rullade och drog upp Z, visade det sig att David hade missat att Z inte var i spel. Kanske, kanske skulle han lagt något och dragit upp Z om jag bara dumpat en bokstav. Med stället DIRRTÅ? Fanns det dessutom inga ställen att få ut Z med, oberoende vilken bricka han hade dragit sedan. Frank hade förmodligen gjort som jag och rullat, eftersom det korrekta för den andra spelaren i nästa drag om jag dumpar en bokstav är att passa. Men frank har ingen intuitiv förmåga och eftersom David är en så relativt ovan tävlingsspelare kanske jag skulle satsat på att han skulle göra det misstaget. Även om det hade varit taktiskt inkorrekt att rulla sett ur ett simuleringsperspektiv så har jag å andra sidan ingen chans att vinna om jag drar Z efter rullen, vilket måste vara betydligt mindre vattentätt än att spela på någons ovana. Men det är alltid svårt att bedöma sådana här situationer när det inte är tomt i påsen, det är trots allt 7/10 att Z befinner sig på Davids ställ. Men jag kan fortfarande inte sluta fundera på vad som hade hänt om jag hade lagt, låt oss säga (SE)G för 4. Hade David passat och förstått vinken så hade jag inte kunna göra något åt det. Men om något annat scenario hade uppenbarat sig så hade jag förmodligen vunnit. Helt klart tänkvärt. Sen kan man ju fråga sig om det var bäst att rulla (S)TRATeGI eller GlITTER, men sedan när jag rekonstruerade matchen hemma senare så konstaterade jag att det inte hade spelat någon roll för slutresultatet i slutändan.

Som jag redan avslöjat så förlorade jag den här matchen. Efter min rullning tur-tvi:ar jag i handen och hoppas på att dra upp PRI eller liknande. Men likväl var det förödande PSZ som dök upp i handflatan och jag inser att loppet är kört. Men jag är ändå inte sur efter förlusten, tycker att jag har spelat riktigt bra och gjort mycket bra saker av situationerna. Enda undantaget var som sagt slutet, där den knepiga situationen uppstod.

 

Roland Olsson – Andreas Pejler 368 - 375

 

Rolle hade helt välförtjänt roffat åt sig många vinster i SM och nu var det för tredje gången det här året som vi ställdes mot varandra på tävling. Matchen börjar skrattretande stängt och inte mycket spännande händer. Mer spännande blir det när en blank dyker upp på mitt ställ med massa andra härligheter. Funderar på att lägga bIVAX för 63 istället för mitt AX för 31 men bedömer att det inte är värt det, dessutom som bivaxet öppnade mot röd. Galet stängt nu, med en kanske 30 poäng ledning för mig. Balanserar upp mitt ställ riktigt bra och när Roland väl öppnar blir det en skamlig NERKAnT från min sida. Vill egentligen inte öppna för mycket alls och planerar att stänga ned min nyss gjorda öppning. Lägger ZYGO(T) istället för ZO(n) vilket visar sig vara oklokt då Rollz får ut LAMpS(K)EN direkt efter som jag hade blockat med ZO(n). Lägger en härlig fyra som kontring på rullen – NÅ(N)Å från ett vokaltungt ställ vilken man inte ser så ofta. Det är match igen men jag leder med kanske 60 poäng. När R utlyser att han ska rulla en till i rad kan jag inte hålla tillbaka ett ordentligt stön och många i salen vänder sig om och blickar surt på mig. Visst, rolle är en av Sveriges trevligaste spelare – men det är fan inte en ursäkt för att rulla två på rad! ;) NEDGÖRA blev det och han går upp i en cirka 10-poängledning. Det ser mörkt ut, men lyckas ändå samla tankarna till en EKLUT för 41 över röd. Tänker bara inte förlora den här matchen. R lägger HURI med tre hak för cirka 30 och båda inser att det kommer att bli äckligt jämnt. Jag har slutstället BBLORRT och det ser till en början helt omöjligt ut att vinna. Men jag fokuserar och tänker i över 10 minuter på ett drag som ska visa sig bli matchavgörande. Jag börjar med att lägga (E)BB. När jag först drog upp stället tänkte jag till en början att jag måste kunna få lite poäng med något av de två B:en, men efter en stunds tänkande inser jag att det bara får bli ynka nio poäng för båda om jag ska ha någon chans att vinna. R sitter på SERVE, vilken dock inte går ut på planen. Som jag misstänker lägger han VE/EN/ED för 16 och sparar på RES: Såhär i efterhand ser jag att han förmodligen skulle vunnit om han hade lagt RES/YR/GE/OR innan VE. Då hade han haft utgång på två drag på två ställen och jag hade inte kunnat motsvara de poängen med mina brickor. Dock väldigt bra för mig att han gjorde detta misstaget och jag blockar nu hans enda utgång med (Y)L med stället OLRRT. Min balansinriktade hjärna sa först att jag skulle lägga (Y)R och spara på LORT istället för ORRT, men sedan såg jag som en skänk från ovan att jag har hela tre utgångar med ORRT nästa drag och ingen med LORT. Roland tänker väldigt länge innan han kommer fram till att lägga helt korrekta SE/ED/SI för 10 poäng, och med 15 sekunder kvar på klockan smashar jag ut TOR(NU)R och vinner mitt kanske bästa slutspel någonsin på tävling. Jag får komplimanger från spelare som sett händelseförloppet och jag känner för första gången att jag till fullo kunde kontrollera min förut svagaste kapacitet i spelet, att göra bra slutspel.

 

Andreas Pejler – David Holmberg 345 – 390

 

Innan vi sett lottningen sa vi åt varandra att vinna resten av matcherna för dagen, vi insåg dock sekunden efter vi sa det att om vi ska vinna resten så är det oundvikligt att vi till slut möts. När vi sedan ser vem vi ska sätta oss tvärsemot drar båda på smilbanden en aning. Matchen börjar oinspirerat från båda sidor och båda spelare verkar tampas med konsonantöverskott. Aldrig spelat mot David IRL förut, vilken är en aningens skrämmande. Vet vilken otrolig kapacitet han besitter och har hög respekt för honom, samtidigt som jag försöker utnyttja mina brickor till fullo och spela mitt eget spel och ingen annans. När jag tror mig ha fått sånär som på en ledning så kommer ett jobbigt kontringsdrag från David efter varje drag. Det fortsätter så tills han aningen motvilligt lägger ut KriSPiG och insisterar på att jag skulle hittat något snyggare på brickorna. Fortsätter spela koncentrerat men får aldrig något grepp om matchen, plockar självklara poäng hela tiden men kan inte omsätta något, vilket jag behöver för att ta kontrollen i en match. Min intuition sa att David kommer att reda ut den här matchen och vinna klart, även om det stod lika efter ungefär 75% av matchen. David hade lagt BO(T)TEN med B:et en ruta vänster från kolumnen med röd, men fick aldrig något som passade bredvid den vilket var otroligt frustrerande, hade kunnat föra matchen på ett helt annat sätt om jag hade kunnat stänga till där. Men jag ska verkligen inte klaga på brickorna – J, Å och Ö får jag alla för 30+ styck. David avgör sedan förmodligen matchen när han lägger (HÅ)R/RECENT för närmare 40. Han hade tidigare lagt upp HA(N)DSÅ, och kanske borde jag sparat mitt G till att senare lägga HANDSÅ/G. Mot slutet sitter jag på ganska rullningsvänliga brickor, men det artar sig aldrig riktigt. Tycker att jag gör en bra kalkylering mot slutet men David spelar helt eminent i slutspelet och förintar alla tankar om seger. Svårt att vinna mot en sådan här spelare utan att kunna greppa matchen – tilläggas ska att David spelade mycket imponerande.

 

Inger Wingård – Andreas Pejler 410 – 324

 

Andra riktiga oflytsmatchen i turneringen. Brukar tycka att det är roligt att spela mot Inger, denna gång blev ett undantag. Det börjar dock väldigt lovande – Inger byter på sitt första drag och jag sitter på oerhört smäktande CDHSSÅ?. Tänker att om jag bara lägger SCH och sparar på DÅS? Så MÅSTE jag ju bara kunna rulla om ett eller två drag. Det blir dock svårt och stället vägrar balansera upp sig. Dessutom får Inger både J och Y i början för 40+ styck, mycket svårt att stå emot sådana poäng. Jag kan fortfarande inte rulla och först när det började se lite ljust ut får hon ut SKRAMlA och humöret är botten. Inger, du är en skitbra spelare verkligen, kanske Sveriges bästa. Men du kan ha sån jääääkla flyt ibland så det är helt sjukt!

TILL SLUT får jag rulla IN(T)aGLIO för inga poäng alls nästan, men tillräckligt mycket för att det ska bli match igen. Sedan blir det ännu svårare att spela när jag drar upp ställ som DDSSRRE. Det känns som att jag spelar dåligt, men tror inte att jag gör några misstag med mina brickor. Får absolut noll stadga i den här matchen och medan Inger dundrar ut miljarders poäng agerar jag publik efter min rullning. Surt att förlora på oflytet, jag vet ju att jag kan slå Inger och hennes spel brukar passa mig perfekt. Men vad gör man egentligen när Sveriges scrabbledrottning är på hugget.

 

6 – 1 hade blivit 7 – 4 och jag är inte riktigt på festhumör när den klassiska SM-banketten dukas fram. Små marginaler som avgjort och jag känner att med lite mer flyt så skulle jag kunnat vinna alla dessa matcher. Men när motståndet är benhårt och ett turmoment är avgörande så kan det bli svårt.

 

SM-festen blev förresten en kul tillställning – superb pastabuffé, mängder med rundpingis, skrålande karaoke och att ha gissat rätt på SM-djuret gjorde kvällen värd att minnas.

 

Andreas Pejler – Niklas Elmefjäll 364 – 341

 

Första matchen på sista dagen ställs jag mot en förkyld och tillbakadragen Elmis. Spelar på spänn hela matchen och det känns ovisst hela tiden. Jag håller en liten ledning tills kanske 35% av matchen då jag drar blank. Sitter på AAAETR? Men hittar inget, enda läget för åtta är genom ett S (det finns ingen). Dumpar ett A och rullar sedan småfula (P)ATInERA och Elmis suckar. Han har stora brickproblem och Elmis klassiska, uppgivna speglosor blir alltmer frekventa. På slutet passar jag två drag för att inte dra Z – ser först till att Elmis inte kan rulla någon åtta. Spelar korrekt på slutet och ett misstag hade förmodligen kostat mig segern. Får klart bättre brickor än min motspelare och i typisk Elmisanda begrep han inte hur han inte förlorade med mer. Skönt i alla fall att inleda dagen med en vinst mot en spelare som jag aldrig har slagit på tävling förut.

 

Andreas Pejler – Yann Moreau Bruun 276 – 359

 

Helgens tredje riktiga skitbricksmatch, och detta den absolut värsta av de tre dessutom. Tråkigt att det ska komma mot en spelare som annars är väldigt rolig att möta Obegripligt svåra balansproblem i början och när jag tvingas byta hela fyra gånger med endast några få drag mellan sig och Yann kan naturligtvis dryga ut en ledning. Får sedan många poängbrickor men tyvärr på samma gång – det blir snarare balanseringsdrag av brickorna än feta poäng. När jag ligger under med cirka 25 poäng pustar Yann ut och klämmer in JEANSTy(G) för tusen miljarder poäng, och jag kan inte göra annat än att gratulera. Ett av SM's finaste fynd, helt klart. Får sedan blank men det spelar liksom ingen roll, får lägga skitdrag efter skitdrag och kan aldrig plocka poäng. Precis som i matchem mot Inger känns det som att jag spelar dåligt här, men tror ändå att Frank inte skulle spelat så annorlunda. Jag har tydligen en tendens att tycka att jag spelar kasst när jag har dåliga brickor. Dåliga poäng = dåligt spel lyder min ologiska men intuitiva logik. Kanske stämmer det på något plan, men vad gör man när det inte GÅR att göra något med brickorna.

När jag har oflyt i en match så blir jag inte rasande och jag kastar inte pennan i bordet – men jag blir makalöst bitter. På ett sarkastiskt och mycket obehagligt sätt som jag inte känner igen mig själv i. Jag beklagar om någon av er som mött mig fått stöta på detta och jag passar här på att be om ursäkt om jag har betett mig illa. Yann var i vilket fall helt klart värd vinsten och spelade ut mig totalt.

 

Mårten Björkman – Andreas Pejler 243 - 500

Nu har jag börjat komma in i den ack så farliga ”varannan vinst”-cykeln som så ofta uppenbarar sig vid större arrangemang. Man förlorar mot någon högoddsare, vinner mot någon som man borde slå. Och så fortsätter det så. Men det vinner man inga medaljer på.

I vilket fall skönt att denna match blev något alldeles extra – jag börjar nämligen min svit med EXTRA för 63 i andra draget. :) Sedan följer en alldeles makalös dragserie och denna match kan nästan motsvara matchen jag spelade mot David Lundin förra året (Se mitt förra års referat). Två drag efter EXTRA får jag in nYSTART för i och för sig inte så mycket poäng, men det är i alla fall en rullning. Sedan får jag bara några drag senare in en nia – SLAGgN(In)G för ganska lite poäng, men synad blev den i alla fall. Riktigt kul att få rulla min andra nia i tävlingssammanhang. Sedan är matchen ett rent skämt och jag behöver inte anstränga mig ett dugg, det bara kommer till mig. GÖMME för 30, OJ/UJ för 40 etcetera etcetera. Att Mårten dessutom tycks ha det mäkta motigt och bara nöjer sig med konsonantdumpar hela tiden gör ju inte det hela sämre. Mot slutet blir det den tredje rullen – (A)LSTRARE över röd. Kul att få rulla en sjua, åtta och en nia i samma match – lite skumt att i den andra matchen jag har rullat en nia i, mot prytte på DBS, så rullade jag även där en sjua, åtta och en nia. Jag beklagar mitt totala flyt och min störtsa vinst någonsin är ett faktum.

 

Malin Ståhlner – Andreas Pejler 275 – 420

 

Näst sista ronden för dagen och både jag och Malin är rätt så trötta, men Malin är nog snäppet schletnare. Matchen börjar blygsamt och på något sätt får jag en snabb och stor ledning – vinner mycket tempo på att Malin utmanar mitt 30-poängsdrag (TANK)S/SEBRA. Malin verkar ha otroligt svårt att få ihop brickstället till något vettigt, och när man dessutom är trött och lite bakis blir det ännu några dimensioner svårare. Dragen haglar sedan för mig: BIRO(T) för 33, (FICK)U(R) som självupplägg för 35, och andra drag som samtidigt låser bra och ger massamassa poäng. Jag är nöjd med mitt spel men Malin kan liksom inte göra så mycket heller, hon säger att hon gav upp ganska fort. Det går inte att spela Scrabble när man inte är sugen, och det verkade inte Malin vara. Jag förstår hur det är, och jag har varit i den sitsen förut, det är ett helvete. Man tycker att man suger, fast man i själva verket inte kan göra så mycket – och om man hade kunnat det, så är det helt naturligt att man missar lite saker om hjärnan inte ger utrymme till koncentration på ett satans brädspel.

Till slut får hon i alla fall ut en TONNAgE, det var hon definitivt värd. Men den påverkar inte ställningen mycket – jag leder fortfarande med mer än 100 poäng och har bland annat JX? På mitt slutställ. Lägger ut en i taget och funderar på hur flytet kan variera så extremt mycket från match till match, hur mycket det kan svänga. Jag tror Malin undrar detta ännu mer.

Det gick inte så bra för Malin i årets SM, men jag är helt säker på att om hon är med i gamet tills nästa år så blir det topp tre. Ett mellanår kanske detta var? Jättemånga segrar och en backlash måste komma förr eller senare. En sak är säker i alla fall, hon är en av Sveriges bästa spelare.

Axel Olesund – Andreas Pejler 379 – 338

 

En annan rumskamrat och god Scrabblevän som jag tvingas sträcka vapen emot. Den här matchen påverkar mitt resultat något väldigt – vinner jag så slutar jag på riktigt bra 11 – 5 och förmodligen en 5:eplats i turneringen, medans om jag förlorar så blir det inte ens topp tio och 10 – 6 känns så astronomiskt mycket sämre. Har spelat nio IRL-matcher mot Axel tidigare i veckan på ett café i Uppsala som uppvärmning, så vi är båda ganska trötta på varandras spel. Det börjar riktigt fint och jag känner att matchen är biff redan efter tredje draget då jag får in YOGA för rullningspoängen 72. Sedan lyckas jag inte riktigt hålla en ledning, och några småmissar blandat med lite för offensivt spel leder till att ställningen jämnas ut. Ett av dessa småfelen var att jag borde lagt R(I)BB istället för KL(I)BB som öppnade väldigt inbjudande för Å eller Ö mot blå, alla av dessa fanns kvar i påsen vid tillfället. Axel får cruisebrickor och det blir inte bättre när han gör toksnygga fyndet pIONRÖD och går in i en ledning om cirka 30 poäng. Men precis som i matchen mot David H säger min intuitiva känsla att brickorna som är kvar är för lite för att jag ska kunna komma ikapp på det här brädet. När Axel sedan rullar simpla DE(L)IRANt två drag senare känns matchen helkörd. När Axel får flyt verkar det som att det aldrig tar slut och att han manipulerar brickpåsen. Men tilläggas ska att han förvaltar brickorna väl också. Jag gör ett småtarvligt slutspel pga felprickning, men det hade ändå inte påverkat slutresultatet speciellt mycket. Som sagt – mycket tung seger och att sluta på 10 – 6 i turneringen var verkligen inte vad jag hade väntat mig.

 

- - - -

 

Det gick så fort. Det som jag längtat efter så länge gick på ett kick. Sexton ronder är ju ingenting.

Kanske beror det på att jag är bättre och vanare nu, men hypen kring vinnaren detta året kändes anmärkningsvärt mycket mindre. När Björn för andra gången lyfte bucklan var uppståndelsen inte så stor som förra året – eller så kändes det som sagt bara så.

Jag lämnar spellokalen med en stor portion tomhet. Dagen efter var det dags för skola igen, återgång till vardagen. Bort med Scrabblen, in med det riktiga livet. Det kan vara svårt att skilja på Scrabble och verklighet, de kan tvinna in sig i varandra. Jag vet inte om det hade känts mindre tomt om jag hade slutat på 11 – 5 och kommit femma, eller om jag rentav hade vunnit. Mitt i det stora gapet av tomhet fanns ändå någon sorts lättnad. Pressen är över, nu är det ett år tills nästa gång vi sitter här. En känsla av att överlåta sig åt tidens gång, att acceptera det mediokra resultatet. Alla faller, men de flesta reser sig även. Jag är dock allt annat än förbannad – mitt spel är jag nöjd med. Jag är nöjd med mina motståndare. Jag är nöjd med bri... tja, man är väl aldrig nöjd med brickorna. Men lite i alla fall.

Vi ses nästa år allesammans, förhoppningsvis. Man kan ju undra vad man bär på för erfarenheter då, eller om jag ens är intresserad av det här. Men sannolikheten är stor att jag även då kommer upplåta en helg åt en fånig bokstavslek och utsätta mig för satanisk ryggvärk. Jag hoppas verkligen att ni också kommer att göra det – för någonstans är det också för er jag kommer och spelar. Det finns så galet många trevliga, glada och unika figurer i det här lilla förbundet som alltid är lika spännande och utvecklande att byta några, om än väldigt få, ord med. Om jag kommer för er skull, så får ni komma för min skull. Deal? :)

/Andreas