Hallå alla läsare. Som ni förmodligen redan märkt sedan ett bra tag tillbaks så börjar frekvensen av inläggen i denna blogg närma sig ett nolläge. Varken jag eller Johan har haft någon skrivlust den senaste månaden och såpass mycket har hänt i båda våra liv att det inte funnits mycket tid alls för Scrabble eller bloggskriverier. Detta inlägg är inte heller något glatt utrop om att jag funnit spelglädjen igen, utan snarare en början till denna bloggs rekviem. 

Dödsmässa kanske var lite väl dramatiskt, men i alla fall jag tänker låt denna blogg vila ett bra tag framöver. Jag kommer att fortsätta spela när jag har tid på Betapet och kanske masa mig ner till någon träning på Soft Kök & Bar och kanske någon enstaka turnering, men mer än så blir det förmodligen inte tills min spellust säger något annat. Det börjar på något sätt kännas som att Scrabblen har utgjort sin del i mitt liv och att jag är på väg någon annanstans nu. Det är ett hisnande antal timmar jag lagt ned på att lära orden, sätta taktiken och förebygga mitt spelpsyke. Var fanns lusten och orken till denna möda? Det är dock inte utan knipande samvete jag sakta men säkert lägger brickorna på hyllan, när jag tänker på vad jag lärt mig och hur bra jag faktiskt var (nåja) så känns det synd att lämna detta. Eller lämna och lämna, som sagt kommer det alltid finnas kvar och det är klart jag inte avsäger mitt medlemskap från Scrabbleförbundet eller något i den stilen. Jag har ju trots allt min bäst-av-100-serie med Axel som håller mitt anagramsinne puttrande. Så helt tomt kommer det ändå inte bli i scrabblealmanackan. 

På återseende trogna och kära läsare! Fortsätt för all del att spela! Glöm inte att Scrabble är världens bästa spel. För mig har det bara gjort sitt! (:

xoxo 

Andreas