Grossvis med poster blev det tyvärr inte. Tiden går så otroligt fort ibland, och just denna vecka var en sådan vecka som just blivit infekterad av detta fenomen.

Hur känns hjärnan och spelsuget då? Jo, för varje dag närmare jag kommer SM så har jag ett ännu större leende och pirr i magen när jag slår upp ögonen på morgonen, vilket jag ser som om inte ett gott omen i alla fall mer positivt än negativt. Jag har jobbat någorlunda intensivt med framförallt fyrorna och femmorna denna vecka och nu känns de faktiskt förvånansvärt familjära igen, precis som de gjorde innan mitt uppehåll. Sen om jag kommer att kunna producera fram dem ur ett virrvarr av brickor återstår väl att se.

När jag tänker på tävlingen börjar jag mer och mer ladda upp min så välkända prestationsångest. Jag försöker att slå detta åt sidan, samtidigt som jag tvehågset nog vill ha kvar lite av den för att kunna få fram det där verkliga adrenalinet och min stundtals uppslukande koncentration. Men blir det för mycket prestation i tankarna så mår jag bara illa, så det är en trådfin balansgång där. Hum. Hursomhelst kommer jag att gå in i tävlingen beslutsam och full av självförtroende samtidigt som jag vet att jag inte är top notch längre. Det är en inställning jag kan leva med.

Det blir en post imorgon innan spelstart också. Grr, nu är jag taggad!

See y'all soon, and get ready to get your asses kicked.

/A