Efter mer än ett halvårs total scrabbleneddekning så börjar det äntligen rycka i fingertopparna igen när jag tänker på vad som kommer att inträffa om lite mer än två veckor. Den där gamla gnistan som jag så väl känner igen som börjar någonstans i buken och som sprider sig upp likt en lömsk löpeld genom hela kroppen som viskar du skulle kunna vinna. SM i Scrabble är alltid en speciell upplevelse som jag så gärna skulle vilja unna alla i hela Sverige. Pulsen, atmosfären, testosteronet, motståndarna, spänningen, SM har allt. Små övermysiga hemmaturneringar i all ära, men när det väl kommer till kritan är SM the shit.

förvånansvärt nog känner jag mig trygg i var jag står någonstans spelmässigt. Har börjat ta upp några listor nu några veckor före spelstart, och det slår mig fort att det inte är samma hjärna som jag hade förut. Jag kan riktigt känna hur de spatiala rörelserna i mina nervkopplingar i hjärnan som förut var så på hugget redan har lobomerats till nära nolläge. Jag tror att jag kan ungefär lika många ord som när jag slutade spela, men det tar bra mycket längre tid för mig att hitta dem. Vissa går blixtsnabbt, till exempel tog jag FÄGNESAM i ett träningssession i frank på mindre än två sekunder, men misslyckades att hitta KATTUNGE efter två minuters omkringskyfflande. Min hjärna antingen ser kombinationen direkt, eller ger upp totalt. Det är det som jag främst behöver jobba på tills jag väl sitter vid spelbrädet inser jag, att träna upp min hjärnas tålamod och samtidigt banka in de mest basala rullningarna ännu längre in i ryggraden så att jag inte behöver ägna så lång tid till att hitta dem.

När jag går igenom fyrorna som jag ju gjorde en stor satsning med förra året så känns ingen av dem obekant, men kanske vissa mer svårhittade ur ett slumpmässigt ställ än andra. Femmorna märker jag att jag har halkat rejält på, men tänker fokusera på dem mycket under veckan innan SM, då jag lägligt nog har höstlov (Yay!). Vad som talar till min fördel detta år tror jag är att jag kommer att kunna spela avslappnat utan press men ändå med mycket skärpa. Visst kommer jag inte besitta den där liv-eller-död-allvarliga instinkten gentemot att vinna eller förlora, men å andra sidan kommer jag inte falla lika hårt om jag väl gör det.

Det kommer förhoppningsvis ett gross med poster innan SM härifrån, både från och mig och Johan (eller hur?), bland annat mitt klassiska och sedvanliga tips. Men over all så kan jag uttrycka min känsla inför årets SM med samma år som Johan så vackert uttryckte det förra året, något i stil med att jag går in i tävlingen med ett stort stycke självförtroende, men samtidigt en ödmjukhet gentemot spelet. See ya later.

/A